Det händer emellanåt att jag får mejl från människor som haft stor behållning av den här bloggen, vilket är oerhört glädjande! Dels är det kul att andra får utbyte av alla de timmar jag lagt ned på texterna här, men det är också skönt att höra att bloggen fortfarande fyller en funktion trots att det numer är väldigt sällan jag publicerar nya artiklar. Generellt har ju information på internet ett ganska kort ”bäst före”datum idag. Den här bloggen har funnits i över sex år, och aktivitetsnivån kulminerade för ett antal år sedan.

Internet och sociala medier kan vara jättebra kanaler att sprida information om stav, och det har kanske varit min viktigaste kanal genom åren. Men, jag märker även att dessa kanaler på något underligt sätt kan fungera som ett hinder, och att det finns en paradox! Samtidigt som alltfler känner till stav och har fått möjlighet att ta del av bra information om traditionen och visat intresse i stav, så verkar det vara svårare att få många av dessa att ta steget över till aktivt utövande. Det blir lätt att man fastnar i teoretiska funderingar omkring stav. Det är gott så, och det bidrar säkert till intern utveckling hos den som ägnar sig åt detta. Men att fastna i teorins värld är extremt begränsande jämfört med aktivt utövande.

Bloggens låga aktivitetsnivå skall alltså inte tolkas som ett tecken på att jag är inaktiv, tvärtom är jag minst lika aktiv som någonsin. Min fokus däremot ligger på att få saker omkring stav att hända i verkligheten, det är genom aktivt utövande som stav kan bevaras och vitaliseras och verkligen bli värdefullt för utövaren.

Både jag själv, och de andra aktiva utövarna här i Sörmland, är alltmer fokuserade på att skapa möjligheter och potential för andra att ta till sig traditionen och vara med och vitalisera den. För fjärde året i rad hyr vi en gymnastiksal i Strängnäs, syftet är att möjliggöra aktivt utövande under vinterhalvåret. Genomsnittligt tränar vi tre timmar i veckan, och totalt är det minst 70 träningstimmar under vinterhalvåret.

Den här säsongen har vi hyrt den största och mest centralt belägna träningslokal vi haft hittills, den ligger bara några minuter från tågstationen. Givetvis får vi även högre hyra på en sådan här lokal, men det skapar bättre möjligheter både för de som bor inom vårt närområde och de som finns längre bort att utöva stav. Det var dessutom nödvändigt att välja en större lokal eftersom vi haft en tillväxt bland de aktiva utövarna under de senaste halvåret.

Strängnäs är unikt i och med att vi kan erbjuda regelbunden och öppen stavträning till i princip vemsomhelst som har ett genuint intresse. Detta har i sin tur lett till att intressenter i andra städer runtom i Mälardalen ofta reser hit för att ta del av våra aktiviteter.

Vi skapar alltså förutsättningar att på ett enkelt sätt ta del av en unik skandinavisk tradition som in i vår livstid varit sluten och reserverad för en mycket begränsad krets. Men oavsett hur utvecklande och intressant träning vi än erbjuder; så är det upp till de som är intresserade att själva ta initiativet till att komma och prova på.

Traditionellt utgjorde stav en läroplan som var exklusiv och reserverad för Hafskjoldsätten, och inom släkten så lade man bara tid på de elever som visade eget engagemang och som tog eget ansvar. Man ödslade inte tid på de som var omotiverade, dem lämnade man vid vägkanten.

Stavs traditionsbärare, Ivar Hafskjold, insåg att det enda sättet att säkra traditionens fortlevnad var att lära ut stav utanför den egna släkten. Jag känner att det enda sättet jag kan visa tacksamhet över att ha fått ta del av stav, är genom att föra gåvan vidare till andra. Genom att föra kunskapen vidare skapas positiva möjligheter för andra människor, samtidigt som man bidrar till traditionens välmående.

Det har aldrig känts rätt för mig att sitta och hålla på stav för mig själv, stav är för viktigt och för bra för att sitta och ruva på! Stav är stort nog att rymma många människor och perspektiv. Därför har jag lagt minst lika mycket tid på att föra kunskapen vidare som jag har lagt på att förkovra mig själv i stav. Men med det sagt så har jag förkovrat mig själv genom att föra kunskapen vidare.

Stav är en kunskapstradition som handlar både om att lära och att lära ut, och ibland lär man sig mer av att lära ut än att studera på egen hand. Ganska ofta blir eleven kanske utan att inse det lärare åt sin lärare. Eleven erbjuder andra perspektiv och nya infallsvinklar som berikar läraren. Läraren måste också anpassa sig till elevens förutsättningar, vilket även ger en praktisk förståelse för de fem arketypiska personligheter som är en essentiell del av stav.

Jag märker att de som tränat med mig under ett antal år delar kallet att skapa möjligheter för andra att ta del av det de lärt sig. Dessutom har de idag nått en nivå att de är hyfsat kvalificerade instruktörer på egen hand, vilket innebär att vi har ännu större möjligheter att ta emot ytterligare elever. Vilket i sin tur skulle innebära bättre möjligheter för mina elever att utveckla sig själva. Det är alltså bra för alla involverade att stav blir tillgängliggjort för fler.

Men, även om vi öppnar upp oss ur en aspekt, så tycker jag att vi skall försöka hålla på det andra traditionella påbudet så gott det går. Jag ser inget egentligt utbyte av att lära ut till folk som inte är motiverade. Varken jag, eleven eller traditionen har någon egentlig behållning av att investera tid i något som inte leder någon vart. Genom bloggen och genom mailkontakt så har du alla förutsättningar att få kunskap om stav, men du har inga egentliga förutsättningar att verkligen lära dig stav, eller att göra det till en integrerad del av ditt liv.

Jag lägger ingen värdering i vilken engagemangsnivå och tid någon väljer att lägga på stav, det är upp till var och en, stav är inte heller för alla. På något fantastiskt sätt verkar stav även vara selektivt med vilka individer som traditionen tilltalar, de flesta som blir aktivt engagerade verkar även ha något att erbjuda.

Jag har dessutom insett att jag blir allt mindre benägen att svara utförligt på teoretiska frågor om stav via korrespondens. Jag brinner heller inte lika starkt för att skriva djuplodande inlägg om stavs systematik och struktur. Traditionellt var tanken aldrig att man skulle prata om stav, tanken är att man skall utöva, uppleva och absorbera stav och försöka integrera så mycket av vetskapen som möjligt i sin egen essens.

Utöver de träningstillfällen som nämns i texten så har vi fler nyheter som kommer kommuniceras när tiden är mogen, även dessa nyheter handlar om att skapa bättre förutsättningar för stavutövande. I Sörmland skapar vi alltså förutsättningar för dig att skapa egna förutsättningar att ta del av stav! Mer än så kan vi inte göra, och mer än så bör vi inte heller göra.