Med det här inlägget vill jag försöka beskriva vad det är jag själv finner fascinerande och spännande med stav.

På den här bloggen har jag ofta skrivit faktabaserade inlägg, men färre subjektiva inlägg där jag beskriver mina egna känslor, intryck och upplevelser. Jag har upplevt att mina inlägg ibland framstått som lite torftiga.

Det är nitton år sedan jag första gången träffade vår traditionsbärare, det innebär att stav har varit en del av mitt liv mer än en kalendercykel enligt stavs tidräkning. Jag har inte alltid varit den bästa studenten, men jag har alltid känt att stav behöver bevaras, vitaliseras och spridas till fler människor.

Redan tidigt kände jag ett ansvar för att sprida stav, och bidra till att traditionen överlever. Men jag kände inte att jag ville lära ut. Jag var inte bekväm med tanken. Men både att lära och att lära ut är väsentliga aspekter av stav, vilket beror på att stav´s struktur och helhet utgår från jarlklassen. Jag är tacksam över att stav mer eller mindre har tvingat mig att undervisa inom traditionen. Det är väldigt givande dels att se sina adepter utvecklas, men man får minst lika mycket i gengäld. Det spelar ingen roll om man undervisar absoluta nybörjare, eller mer erfarna individer; varje bra undervisningstillfälle ger säkerligen läraren lika mycket i gengäld som eleverna.

En sak som är avgörande för mig när det gäller stav är att systemet skapar en sammanhållen helhet och struktur som gör nordisk andlighet begriplig och relevant. Man behöver inte försöka pussla ihop olika aspekter, utan man får ett paket som man kan jobba med. Allt från runor, klasser, högtider, och mytologi och praktiska aspekter återfinns i en och samma struktur inom stav.

Jag finner det också fascinerande att stav erbjuder en solid struktur, utan att för den sakens skull tvinga på utövaren dogmatiska och inlåsande tankesätt. Istället kan stav beskrivas som en karta som pekar på olika områden man kan studera, och varje individ är fri att följa den stig på kartan som tilltalar dem.

Jag uppskattar att stav genom de olika klasserna eller personligheterna erkänner olika perspektiv och olika tankesätt. Stav ser också olika tankesätt som en essentiell del av ett livskraftigt samhälle eller sällskap. Stav lär utövaren att uppskatta olika perspektiv, även när man inte förstår dem fullt ut. Det skapar acceptans och tolerans för olika människor, och deras behov och tankesätt. Det motverkar även inskränkthet och skapar ett öppet sinne.

Stav är i sin yttersta form en religion, med allt vad det innebär. Men, den tvingar inte på utövaren att vara religiös, utan alla följare får välja det perspektivet man själv vill. Man kan se stav som religion, filosofi, andlighet, kampkonst eller mindfulness; stav accepterar alla dessa perspektiv.

Det är befriande för individen att stav hjälper utövaren att få förtroende för sin egen tankeprocess, och därmed förhålla sig kritisk till etablerade sanningar och dogmer. I vår tid behöver väldigt många människor frigöra sig från påtvingade tankemönster. Låsta tankemönster och enkelspåriga doktriner har lett till mycket lidande genom tiderna.

Jag uppskattar att stavs historik på många sätt är ganska klar, man vet var traditionen har sin hemvist och i vilken miljö den har traderats. Stora delar av stav går även att datera rent religionshistoriskt. Samtidigt är stavs ursprung till stora delar mystiskt och rent av mytiskt. Detta skapar en spänning som jag tror att de flesta andliga traditioner mår bra av. Vi kan inte namnge så många historiska utövare, men vi kan likväl uppskatta vad de har fört vidare till oss, det skapar en tacksamhet; och det blir också viktigt att föra gåvan vidare till kommande generationer.

Inom många esoteriska traditioner spelar geometrin en viktig roll, så även inom stav där denna geometri utgår från runorna. Det unika med stav är att det finns ett fysiskt uttryck för denna geometri, och ett praktiskt tillämpningsområde. Inom stav lär man sig inte geometrin främst genom att rita kuber på papper och filosofera omkring dem, utan man lär sig att applicera geometrin genom sin egen kropp via runställningarna; för att sedan realisera geometrin genom kampkonst. Genom detta blir stav praktiskt verkligt. Det praktiska gör att vi manifesterar det andliga i vår verklighet, vilket också kan uppfattas som att man genom verkligheten manifesterar det andliga.

Genom att stav balanserar mellan det praktiska och det andliga, så får man hela tiden insikter av mytologi och andlighet genom det man gör. Genom det praktiska får man insikter om gudomligheter och den underliggande verkligheten på ett konkret sätt.

Det har varit frustrerande att se hur många människor blir mentalt blockerade så fort de hör talas om stav. Även om de inte vet någonting alls om stav, så verkar de känna att de högljutt måste protestera och komma med nedlåtande superlativ. Men, när jag tänker efter så är jag även glad att stav har en inbyggd spärr som gör att det endast verkar tilltala intellektuella människor. Det hade varit långt mer besvärande om alla dess inskränkta och lättriggade individer efterfrågade undervisning, och det hade säkert kunnat leda till att hela grunden inom stav eroderades.

Jag är glad över alla de intressanta diskussioner jag haft med stavutövare om olika ämnen, en väldigt stor andel stavutövare verkar ha högre bildning, på våra arrangemang trängs allt från religionshistoriker till ingenjörer och intressanta samtalsämnen råder det aldrig brist på. Jag känner en stor glädje över alla intressanta människor jag träffat genom att jag ägnat mig åt stav.

Oavsett om vi utgår från ett religiöst perspektiv, filosofiskt eller praktiskt i form av kampkonst; så är stav den väg som jag har valt. Men stav är också den väg som har valt mig. Jag är tacksam över att ödet visade mig på denna väg, och jag är tacksam över att jag hade förståndet att följa denna väg och inte låta mig avskräckas av de negativa röster som alltid funnits i periferin.

Men i slutändan har jag endast haft möjlighet att ta del av stav, tack vare att vår traditionsbärare valde att bryta släktens tabu genom att undervisa utomstående. Så till sist vill jag komma med en uppmaning! Bryt mot de oskrivna reglerna, våga följa den väg du ser som inte andra ser. Våga vara banbrytande och gör det du känner är rätt, våga se din egen väg.