I veckan kom beslutet från Skatteverket, hovet får inte behålla sin
status som andaktshus. Skatteverket omtaxerar istället Sörmlands
Stavhov till en hyrehusenhet.

De
som följt bloggen vet att denna process pågått ett tag. Vi har
anfört alla argument vi har kunnat, fastigheten är byggd som ett
andaktshus, den enda verksamheten som försiggår i fastigheten är
av religiös natur. Ritualer som är att se som bön förekommer i
fastigheten, vi har övergångsritualer som är att likställa med
det kristna dopet. Vi samlas minst en gång i veckan, och vi firar
gemensamt religiösa högtider i fastigheten. Fastigheten ägs
dessutom av en person som har en roll som är likvärdig en pastor i
en kristen församling. Men ingenting har handläggaren på
Skatteverket accepterat.

Detta
trots att Skatteverkets riktlinjer är tydliga, en fastighet skall
taxeras utifrån vilket ändamål den är byggd för, och vilken
verksamhet som pågår i fastigheten.

Skatteverket
har tagit fasta på att vi uppgett att vi utgör en icke
missionerande trosinriktning, som endast vänder sig till de som
söker upp oss; vilket i sig beror på att vår trosinriktning
åtminstone delvis är att se som fatalistisk. De som är ämnade att
följa vår väg kommer att hitta den, utan att vi springer och
knackar på deras dörr och tjatar.

Man
har även fastnat på att jag beskrev verksamheten som blygsam,
vilket jag gjorde enbart för att jag inte kände att Skatteverket
hade med vår verksamhet att göra. Utifrån dessa invändningar
argumenterar man för att verksamheten i byggnaden inte är av
tillräckligt stor samhällsnytta för att kvalificera som
specialbyggnad. I min begäran till omprövning menar jag att det
knappast kan vara avgörande ifall verksamheten i byggnaden är
tillräckligt utåtriktad för att den skall anses vara en
kyrkobyggnad. Nyckeltal som antal aktiviteter eller antal besökare
kan inte heller vara avgörande. Det enda som kan vara avgörande är
syftet med byggnaden och arten av den verksamhet som bedrivs.

Man
har hela tiden från Skatteverkets sida ifrågasatt mina argument och
därmed tvingat mig att allt mer detaljerat beskriva min religiösa
tillhörighet. Under processens gång har jag blivit införstådd i
att detta i sig är ett brott mot min grundlagsskyddade
religionsfrihet. Myndigheter får helt enkelt inte avkräva folk
uppgifter om deras religiösa hemvist. Denna process har sett till
att min religionstillhörighet finns väl dokumenterad i offentliga
handlingar.

Utifrån
argumentationen i beslutet från Skatteverket, så är det tydligt
att man utgår i från monoteistiska religioner och deras
förutsättningar när man fattat detta beslut. Man är fast i en
schablonbild av vad religion är, de flesta religionsvetare är nog
överens om att religion idag varken behöver ha en
missionsbefallning eller trosbekännelse. Religion kan ha helt andra
ramverk, på precis det sätt som nordisk hedendom och stav har.

Argumentationen
i beslutet och det faktum att man ändrar fastighetsbeteckningen på
Sörmlands Stavhov till hyreshusenhet; skickar en tydlig signal. Man
markerar att vår religiösa utövning har lägre status jämfört
med monoteistisk trosutövning; samt att endast monoteister har rätt
att hålla av staten erkända andaktshus.

Jag
ser det som ytterst osannolikt att processen fortsatt ifall jag
istället hade varit en pastor inom en frikyrkoförsamling som råkade
stå som ägare till ett bönehus. Därför anser jag att även detta
är en kränkning och diskriminering som går mot den
grundlagsskyddade religionsfrihet vi har enligt
regeringsförklaringen. Eftersom jag anser att min grundlagsskyddade
religionsfrihet har kränkts på flera punkter så har jag även
startat en parallell process omkring detta.

Eftersom jag tillhör en religion som in i det som definieras som modern tid
har undantryckts och förföljts, till den grad att dödsstraff har utdömts för folk som ägnar sig åt liknande bruk
som det vi gör; så anser jag att kränkningen när man registrerat
min trostillhörighet är extra allvarlig. Jag tillhör trots allt en
tradition som var sluten och hemlighölls fram till 1992 av just
denna orsak. Det faktum att det finns monoteister som är extremt
fientligt inställda gentemot polyteistiska trosutövare gör inte
saken mindre allvarlig.

Som
ni förstår kommer jag inte vika ned mig. Jag tänker inte acceptera
att bil felfördelad av statliga myndigheter, ej heller att min
religionsfrihet anses som mindre skyddsvärd jämfört med
monoteistisk religion.

Vi
ägnar oss åt bön, övergångsritualer, högtidsfirande och
själavård på Sörmlands Stavhov; vår verksamhet utgör lika stor
samhällsnytta som vilken annan kyrkobyggnad som helst, och den skall
därmed erkännas som ett andaktshus av staten.

Jag
som gode skall inte heller behöva nagelfaras av tjänstemän på
statliga myndigheter. Jag har precis samma funktion som en
frikyrkopastor, och det hus där jag bedriver min gärning skall
erkännas som ett andaktshus.

Jag
kommer med största sannolikhet att återkomma till ämnet. Detta är
principiellt viktigt både utifrån ett demokratiskt perspektiv, men
även för andra inom den hedniska kretsen. Även om Sörmlands
Stavhov är det första dedikerade hovet i Sverige, så är vi
sannolikt inte det sista. Det gäller alltså att säkerställa
hedningars rättigheter även framöver.

Jag
har bifogat ett kort på när syjuntan har möte i den fastighet som
numer är Sörmlands Stavhov. Om än de yttre uttrycken för vår tro
skiljer sig, så är de säkerligen upprörda. För även de verkade
i en tid då staten ansåg sig ha rätt att sätta sig över folks
trosutövning.