Det här är en recension
av Wardrunas och Einar Selviks spelningar på Nalen i Stockholm helgen den 25-27
november. På fredagen var det en solospelning med Einar Selvik från Wardruna,
och lördagen och söndagen hade Wardruna spelningar. Jag förstår att alla tre
spelningarna var utsålda. Vi närvarade på Einars solo spelning på fredagen,
samt på Wardrunas spelning på söndagen.

På fredagen var två
förband bokade, det första var Forndom. Jag har tidigare spanat in Forndom men inte
riktigt gillat det studio material som kommit ut. Men att se Forndom live gav
ett helt annat intryck, det kändes genuint hedniskt och musikaliskt var det
väldigt bra. Forndom är i grunden ett enmansprojekt, men vid spelningen var de
tre man på scenen. De hade en stor gudastötta som rekvisita som de dessutom
utnyttjade i scenshowen, bonus poäng för det! Jag blev verkligen positivt
överraskad av framträdandet och jag rekommenderar alla som får möjlighet att se
detta band live. Bild nedan, Forndom:

Nästa band på scenen var
Draugurinn, ett band jag sedan tidigare bara har hört namnet på. Jag förstod
vad man försökte uppnå, men det fungerade inte alls för mig. Eftersom jag inte har
lyssnat på bandet, så kan jag inte heller jämföra deras framträdande med det
man har gett ut på skiva. Bild nedan, Draugurinn:

Sist ut på scenen på
fredagen var Einar Selvik, mannen bakom Wardruna. Detta var lika stora delar en
föreläsning som ett uppträdande. Einar pratade en del om gamla nordiska
instrument och nordisk filosofi, och det är tydligt att han verkligen har
studerat dessa ämnen på djupet. Einar talade om svårigheter och belöningar med
att använda gamla instrument. Han varvade av med att uppträda med de instrument
han talade om. Nedan, Einar Selvik:

Själv hade jag störst
behållning när Einar pratade om hedendomens filosofi, framförallt uppskattade
jag den brasklapp han gav om modern runmagis starka koppling till 70-80 talets
new age scen. Min fru nämnde efteråt att hon tyckte det var intressant att se; att trots att jag har ett helt annat
utgångsläge, så kände hon igen mycket av det Einar talade om från mitt ständiga
orerande. Vilket visar att oavsett
vilket håll man närmar sig nordisk andlighet ifrån så kommer man att nå
liknande insikter, så länge man studerar med öppna och ärliga intentioner.

Jag fick även en ökad
respekt för Einar som musiker. Det är oerhört imponerande att se en människa
ställa sig på scenen med en Kraviklyra, ett instrument som i princip bara är en
träplanka med strängar på, och sedan stämma upp i sång och totalt fylla upp
hela rummet med sin musik. Sångtekniskt måste Einar Selvik vara oerhört
skicklig.

Publiken var blandad,
allt från metalfans till goth-folk och givetvis folk med ett andligt intresse i
Skandinavisk hedendom. Det var också väldigt många tillresta fans från stora
delar av Europa på plats.

På söndagen blev jag
glatt överraskad när jag upptäckte att folkmusikbandet Kaunan var förband,
detta var enligt uppgift en ganska sen bokning och jag hade helt missat att det
tillkommit. Kaunan består av tre musiker från tre olika länder, bland annat
Sverige. Den mest kända personen i gruppen är nog Oliver Pade känd från det
tyska mastodontbandet Faun; gruppen som har varit flaggskepp i den musikstil
som benämns som ”pagan folk”. Jag uppskattar även ett av Olivers andra sidoprojekt
som heter Folk Noir. Oliver har ett stort intresse i Svensk folkmusik, vilket
även har påverkat Fauns musik. Kaunans framträdande var väldigt bra, och de tog
publiken med storm. Den här gruppen är verkligen ett positivt tillskott till
den svenska folkmusikscenen; och vi får hoppas på att det kommer en skiva
framöver. Nedan, Kaunan:

Wardrunas spelning var
givetvis kvällens höjdpunkt, det här är andra gången jag ser bandet; vi var även
på deras Göteborgsspelning i våras. Så det var intressant att känna av
skillnaderna mellan de båda spelningarna. De var fler musiker på scenen denna
gång, jag har förstått att antalet kan variera mellan olika uppträdanden.
Wardrunas spelningar går inte riktigt att jämföra med en vanlig konsert, utan
det är en betydligt mer andlig upplevelse. Precis som i Göteborg så fick bandet
stående ovationer efteråt och publiken var extatisk, det är helt tydligt att
det här bandet har lyckats beröra väldigt många på ett djupt plan. Jag vet inte
hur många tusen biljetter som såldes i helgen, men vid nästa Stockholmsbesök så
kommer man antagligen att behöva en större lokal; Einar Selvik har nämnt att
han sätter stor vikt vid att det skall vara rätt lokal vid framträdandet! Jag
föreslår att man nästa gång bokar konserthuset i Stockholm; känd från
nobelprisutdelningen. Det vore en värdig lokal!

Det här är nog den första
recension jag någonsin har skrivit, måste man sätta betyg? I sådana fall blir
det 16 runor av 16 möjliga! (Jag ägnar mig åt den yngre runraden, inget annat.)